Den 20:de Mars 1988 Läste jag en artikel i Aftonbladets söndagsbilaga. Jag var 16 år den gången och artikeln berörde mig så djupt att jag rev ur den ur tidningen och har sparat den ända sedan dess.

Artikeln handlar om en kvinna som heter Clara Hale och som då var 83 år gammal. Hon hade då vårdat, älskat och avgiftat över 600 knarkbebisar.

 " De skriker hjärtskärande efter något de inte förstår-narkotika. Då sjunger jag, kramar dom och det hjälper lite grand, säger Clara"

Det är Harlem, 154 West 122 gatan, New York. Husen är utbrända eller igenbommade. drivor av skräp och krossat glas ligger utmed trottoarerna. Det är ett av Harlems fattigaste, farligaste och mest nerknarkade kvarter.

Men ur 154:ans port strömmar elva småbarn ut på väg till en närliggande lekplats. de vänder sig om och vinkar till en äldre kvinna samtidigt som de ropar "bye,bye mother Hale". Men Mother Hale är varken mamma, mormor eller farmor åt dessa barn, hon är mer än så! Utan henne hade de fått den sämsta tänkbara start i livet. Alla föddes nämligen som narkomaner -  barn till knarkande mammor.

I mer än tjugo år har Mother Hale vårdat, älskat och hjälpt inte mindre än 600 knarkbebisar till ett normalare liv och gett dem en chans att överleva. De flesta kommer till Hale House direkt från sjukhus eller polisstationer. Men det händer också att desperata och ofta unga mammor lämnar sina barn utanför dörren och försvinner.

Här i hennes hem sedan femtio år får de ett tryggt och kärleksfullt liv fram till tre års ålder. Då återförenas de flesta med sina mödrar som under tiden gått igenom rehabilitering och skaffat sig ett jobb. Jobb och rehab är kraven för att de ska få återförenas med sina barn. Funkar inte det så placeras de i fosterhem och ett fåtal har turen att adopteras. Men inte förrän Mother Hale godkänt de blivande föräldrarna, bara de allra bästa duger åt "hennes" barn.

fastän Mother Hale har tjugo sköterskor som hjälper henne, sköter hon själv alla nykomna knarkbebisar under den svåra och plågsamma avgiftningen som varar mellan 4 och 6 veckor. I hennes sovrum på andra våningen står en liten vagga på varje sida av sängen. Vid fönstret står en stor gungstol med nedsutten dyna.

" Dom har samma abstinenssymptom som vuxna: spasmer, klåda och rinnande ögon. Och dom skriker så hjärtskärande efter något som dom inte förstår - narkotika. Då värmer jag en flaska och så sätter vi oss i gungstolen och jag sjunger, kramar och pussar dom och det hjälper lite grann. Om dom är vakna hela natten så är jag också vaken. och när dom sover, sover jag med.!

Mother hale växte upp som yngst av fyra syskon, hennes far dog tidigt och modern försörjde sig på att ta emot inackorderingar i deras hus i Philadelphia. Som nygift flyttade hon till Harlem, där maken Thomas startade en lite rörelse. Men vid 27 års ålder blev hon änka med tre små barn att försörja.

"Jag ville inte lämna bort barnen, så jag tog emot andras barn under dagarna och deras föräldrar fick betala efter förmåga. Ibland hade vi det väldigt knapert men jag har en direktlinje till vår herre och han har aldrig svikit mig. Och barnen trivdes -  det uppvägde många bekymmer.

Det dröjde inte länge förrän Mother hales dagis förvandlats till ett fosterhem på heltid. Ofta hade hon 7-8 barn samtidigt men hon var noga med att aldrig göra någon skillnad på sina egna barn och på fosterbarnen.

30 år och 42 barn senare kunde Mother Hale känna sig nöjd. Mother Hale hade då fyllt 63 år och tyckte att det skulle få räcka nu. Men ödet ville annorlunda. En dag mötte Mother Hales dotter Doktor Lorraine Hale (barnpsykolog) en svårt nerknarkad tonåring med sin baby på gatan. Hon lämnade hennes sim mammas adress och redan samma kväll hade Mother Hale ett nytt barn att ta hand om. Ryktet spred sig snabbt. Två månader senare var det fullt i huset. Men denna gång med svårt knarksjuka spädbarn och utan någon ekonomisk hjälp från deras missbrukande mammor eller tidigare erfarenheter av hur man skulle sköta dessa småttingar.

Nu blev det fart på myndigheterna. Tidigare hade Hale House hankat sig frampå privata donationer och frivillig hjälp. Nu fick det både kommunalt och statligt stöd och kunde anställa kvalificerad personal som sjusköterskor, barnpsykologer och socialarbetare.

(John Lennon var en av Mother Hales trognaste supporters fram till sin död, förutom pengar skänkte han bla en lekstuga)

Tolv av hennes barn är smittade med HIV - tre har hon begravt.

//1988 undersökte man nyfödda barn i New York och det visade sig att 1 av 60 hade HIV-virus. Dessa kallas för border babies-gränsbarn. deras mammor är redan sjuka i AIDS. Man beräknade att samma år skulle 1000 av New Yorks nyfödda barn vara smittade. Mother Hale fick kämpa en ojämn kamp.//

de flesta HIV smittade barnen dör före tre års ålder och Mother hale såg det som sin uppgift att göra den sista tiden så fin som möjligt.

" Vi ska ge dem all vår kärlek. Ta ut dom i naturen för att se himlen, träden och blommorna. Låt dom känna värmen från solen och våta regndroppar. När dom dör så vill jag att dom åtminstonde ska ha upplevt så mycket av livet!

Mother hale avled 1992 men hennes dotter Lorraine har fortsatt arbetet i hennes anda. Och har tillsammans med Harlems barnsjukhus öppnat Hales Cradle som är ett alternativ till steril sjukhus miljö, här kan barnen känna sig som hemma.

 

 

 

(rosor)